Hem     Om Föreningen     Kalender                                                                                    Det Arabiska Fullblodet    Forum

 

  Galleri   Föl i Väst            Kontakt                                                                                    Länkar    Köp&Sälj    Medlemskap

 

            

    Det arabiska fullblodet

 

          

"An Arabian will take care of its owner as no other horse will, for it has not only been raised to physical perfection, but has been instilled with a spirit of loyalty unparalleled by that of any other breed."

                                                                                               (Okänd)

 

Den arabiska fullblodshästen...

 

...mer än en skönhet!

 

Född i öknens sand, i den karga ökenmiljön med kalla nätter och heta dagar, sandstormar och näst intill oändliga avstånd.  Skulpterad av en mästarhand, formfulländad, vacker med en ädel elegans. Resningen bärs upp av stoltheten och det fulla medvetandet om sin tjuskraft. Rörelseschemat är flygande,  med Gasellens snabbhet och lätta steg.

   Fullblodsaraben, en oförklarligt vacker och betagande häst, världens äldsta och för aveln den mest betydande av de rena hästraserna. Den är källan till nästan alla varmblodiga hästraser och utspridd över hela världen, representerar den hästens ursprung.

 

Fullblodsaraben har en mankhöjd på 140-160 cm , den har en stark, hård benstomme med, oftast, en ländkota mindre (5 st) än övriga hästraser och 16 svanskotor (övriga har 18). Huvudet är litet och avsmalnande med konkav profil, stora mörka och uttrycksfulla ögon och öppna näsborrar. Halsen är lång och elegant, liksom hårmanen och svansen, vilken är högt ansatt. En fullblodsarab i rörelse lägger gärna svansen i en böj upp mot ryggen, vilket förhöjer intrycket av rörelsen. Man klipper inte svans och man, man kan rycka den om den är för tät, men man och svans skall vara långa. Kroppen är muskulös, ryggen kort.

 

   Hästens färger omges med mycket skrock, färgen anses vara ett säkert tecken på hästens karaktär. Den tyngsta anledningen kan ligga i följande citat från Koranen – ”En bra häst har ingen dålig färg”. Uppfattningen om färgens betydelse ligger djupt rotad i arabfolkens sinne och har kraftigt påverkat utbredningen av de olika färgerna.

Den Bruna hästen anses vara mycket härdig , stark och trofast. Den tvåfärgade , mörkbrun med svart man och svans , huvud och ben tonade i svart och kroppen i övrigt mörkbrun , anses extra uthållig och lojal. Den Vita hästen anses bringa lycka och färgen symboliserar fruktbarhet , framgång och seger. Vitt är den klassiska färgen på legendernas , poesins och mytologins arabhästar. Furstar , konungar , kejsare och andra stormän har ofta avbildats , sittande på vita arabhästar. Skimmeln har även den hög status. Den Svarta hästen är den ovanligaste , en rent svart arabhäst är mycket ovanlig och har mycket därigenom hög status. Den anses symbolisera döden , det eviga livet och vara den segerrika stridshästen. Fuxen – profeten Muhammeds favoritfärg – anses vara krigarens häst , den snabbaste. Ordspråket säger att  ”…en häst i den färgen är den snabbaste av alla”.

 

   Fullblodsaraben verkar fullt medveten om sin skönhet och älskar att visa upp sig. Hästen är intelligent, lättlärd, en utmärkt ridhäst och mycket tillgiven en kärleksfull skötare. Temperamentet är livligt men vänligt. Hörsel och syn är skarpa. Den är tålmodig, uthållig, lättfödd, långlivad, det är inte ovanligt att fullblodsaraben når en ålder av 30 år. ”Araben” har väldigt lätt för att anpassa sig till nya miljöer.

 

   Historiskt har fullblodsaraben sitt ursprung på den Arabiska halvön , i Persien och Mesopotamien. Ursprunget till denna underbart vackra häst är höljt i dunkel , inom evolutionsforskningen antar man att det redan under förhistorisk tid fanns en geografisk art av urvildhästen och att denna redan ägde karaktärsegenskaperna för det arabiska fullblodet.  I Nedjeds högland , i hjärtat av Arabiska halvön , har man funnit hällristningar från 1300-talet f.Kr av en häst med omisskännlig arabisk typ. I Egyptien avbildades samma hästtyp på konstföremål ca 2000 år f.Kr. Under 600-talet införde profeten Muhammed ett avelsprogram för hästarna , syftet var att få fram en snabb och stark ryttarhär. Det blev också Muhammeds uppfattningar och riktlinjer som styrde avelsarbetet och att äga och rida en häst blev en religiös plikt ,”För att behaga Gud må en man äga en häst” - Koranen. Med Muhammeds ”heliga” krig under 600-talet började hästen spridas över världen och under de 200 år som landområden från Kina i öster till Spanien/Frankrike i väster ockuperades , införlivades de arabiska hästarnas gener i de inhemska hästarna och ”förädlade” dessa. Framgångarna  i det ”heliga” kriget – Islams segertåg – kan till stor del tillskrivas den arabiska hästens överlägsenhet. Arabens goda egenskaper har stor genomslagskraft , de förs lätt vidare från generation till generation. Det finns troligen ingen ras idag som inte förädlats med ”arabiskt blod”. De berömda engelska fullbloden , utan vilket alla dagens varmblodshästar vore otänkbara , baseras på ett ursprungligt avelsarbete baserat på 30 inhemska engelska ston och 3 orientaliska hingstar , vilka tillförde det arabiska blodet. 

   Här i Europa fick arabhästen sitt genombrott när krigskonsten förändrades och ryttarnas utrustning blev lättare. Araben klarade inte den tunga järnrustning och de tunga vapen man tidigare använt. När kavalleriet blev lättare beväpnat fick arabhästen en kraftigt ökad popularitet , man ville ha araber överallt och uppfödningen ökade snabbt. Med tiden ville man få fram något större arabhästar , detta för att kunna bredda användningsområdet. Genom att avla fram en korsning mellan det engelska fullblodet , fullblodsaraben och Shagya-araben fick man fram den kraftfulla Anglo-araben.

   Lipizzanare , rasen som blivit känd genom Spanska ridskolan och den avancerade dressyr av högre skolan som skapas här , är liksom Andalusiern framavlad på/via det arabiska fullblodets genetiska egenskaper.

 

   Ingen häst är så sagoomspunnen som det Arabiska fullblodet , men sagan ligger här nära sanningen , även dagens araber skänker samma skönhet , glädje som de tusenåriga legenderna berättar.

 

   En legend berättar att när profeten Muhammed valde de ston som avelsarbetet skulle grunda sig på , lät han flocken törsta och när han lät dem galoppera , utom sig av törst , mot flodens vatten , utstötte han en fanfar i stridstrumpeten och fem ston vänder åter till sin herre , utan att först släcka sin törst. Dessa fem fick namnet Al Kamsa (vilket betyder , de fem ) och välsignades av profeten , från dessa fem trogna ston härstammar alla fullblodsaraber , enligt legenden. Även ursprungshingsten har en fascinerande legend , hur havet föder fram den vackra , kraftfulla hingsten ur en våg som bryts av stranden.

  Legenden berättar också hur ett sto står väntande vid stranden och betäcks av denna hingst , hingstfölet som blir följden har namnet – Kuhelian –  han är enligt samma legend far till många utsökt vackra fullblodsaraber.  

 

Ännu i dag aktas fullblodsaraben noga och aveln som kontrolleras av WAHO (World Arabian Horse Organization) står under sträng kontroll. En arab med stamböcker godkända av WAHO härstammar från orginalaraber , så kallade ”desert breds”. Det hårda naturliga urvalet i den livsfientliga öknen , den hårda kampen för överlevnad , har skapat en häst vars egenskaper är helt oöverträffade

och en skönhet inga ord kan beskriva.

 

 Rasbeskrivning

 

Den typiska arabhästen kännetecknas av skönhet, elegans och ädelhet parad med stolt resning, klassiska linjer och flygande gång. En häst som saknar dessa egenskaper kan visserligen vara en bra häst, men den är då ingen typisk arab. Arabhästen är mycket intelligent, lättlärd och tillgiven. Temperamentet är livligt men fromt. Den är dessutom långlivad, uthållig, tålmodig, lättfödd och anpassar sig lätt till olika förhållanden. Syn och hörsel är mycket skarpa.

 

Skelett Skelettet är av exceptionellt hård kvalité. Skallen är kort och bred, ögonhålorna stora och runda. Revbenen är 17 par (ibland 18). Svanskotorna är 16 - övriga raser har som regel 18. Ländkotorna är ofta 5 istället för 6.
Huvud Relativt litet och kilformat.Näsprofilen insvängd under ögonnivå. Pannan är bred med stort avstånd mellan ögonen. En utbuktning mellan eller just över ögonnivå (jibbah) förekommer ofta hos araber. Ganascherna är rundade och djupa.
Öron Fint utmejslade och spetsade samt harmoniskt placerade.
Ögon Stora mörka och lågt placerade på huvudet. Ögonvitan kan ibland skymta hos araben. Detta är inte något direkt fel, även om det inte är önskärt med för mycket ögonvita.
Näsborrar Stora, med fint utmejslade kanter nästan parallella med nosryggen. De ska vara rörliga med kapacitet att kraftigt utvidgas vid rörelse eller ansträngning.
Nos Liten, såväl framifrån som från sidan. Underläppen ska vara fast och sluten, såvida hästen inte är mycket gammal.
Hals Lång och elegant böjd. Detta är mera utpräglat hos hingsten än hos stoet, som kan ha en rakare hals. Den ska vara högt ansatt och övergången mellan hals och huvud (mitbah) ska vara lång och mjukt rundad.
Bogar & manke Bogen väl liggande för att ge ett långt steg. Manken så väl markerad och så lång som möjligt (ibland med "lansmärke"). Detta även om araben pga kortare kotutskott vanligtvis inte har så hög manke som exempelvis det engelska fullblodet.
Rygg & länd Relativt kort och muskelfylld rygg. Kort och stark länd utan sänkning framför korsets högsta punkt. Rygglinjen utgör en relativt horisontell linje över länd och kors mot svansfästet.
Kors Lätt takat, ganska platt, med så långt avstånd som möjligt mellan höftbens- och bärbensknöl och med stort avstånd mellan höftbensknölarna. På en utvuxen häst ska korset ej vara högre än manken.
Revben & bål Väl välvda revben och väl slutet flankparti.
Extremiteter Araben har en relativt lång överarm och korta skenor med väl markerade senor. Knän och hasar är väl markerade. Skenan är rak, torr och bred - ej knipt under framknä eller has. Skanken är bred och väl muskelfylld.
Hovar Runda och hårda med horn av bästa kvalité.
Svans Högt ansatt och bärs i en båge i jämnhöjd med eller över rygglinjen. Detta är - jämsides med det ädla huvudet och den stolt burna halsen - ett av rasens speciella kännetecken. Ibland kan svansen bäras förd åt ena sidan, vilket är accepterat men inte direkt önskvärt.
Hårrem & tagel Huden ska vara tunn (ådrorna kan ofta synas) och har en sidenskimrande lyster. Hovskägg saknas eller förekommer i ringa omfattning. Taglet i man och svans ska vara silkesmjukt och är ibland lätt vågigt.
Färg & tecken Alla färger är tillåtna förutom skäck eller black. Skimlar är vanliga. De föds mörka men ljusnar med åren - ofta blir de då helt vita. Somliga blir flugskimlar. En del stickelhåriga hästar ("roan" på engelska) bibehåller sin färg livet ut. Svart är ovanligt men förekommer. Vita tecken är ganska vanligt och kan ibland vara stora.
Mankhöjd Kan variera beroende på såväl uppfödning som arv, men vanligaste höjden är 145-155 cm. Avvikelser både uppåt och nedåt kan förekomma och några fastställda gränser finns inte.
Gångarter & rörelser Skritten ska vara fri och vägvinnande. Traven ska vara exceptionellt lätt och flytande och likaledes vägvinnande. Fri, rörlig bog och överarm. Bakbenen ska arbeta med en kraftigt påskjutande rörelse med väl krökta hasar. Hasens arbete är mycket viktig. Frambenen ska föras med schwungfullhet. Galoppen ska vara mycket jämn, elastiskt och välbalanserad.
Exempel  
allvarliga
fel
Konvext huvud ("ramskopf"). Hjorthals eller stel, vinkelrät halsansättning. Hängande öron. Över- eller underbett. Små ögon. Trånga ganascher. Flata revben. Bockhov eller alltför platt hov. Klena eller alltför vinklade eller raka hasar. Kort struttigt steg. Kort avstånd från höftbensknöl till svansfäste. Smalt, stupande eller kluvet kors. Dåligt buren, knipt svans.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

                     

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

                      

 

 

 

 

 

 

 

                      

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Copyright ® 2009 Arabhäst i Väst                                                                                 Webbdesigner: Linda Fallqvist